Historia och egenskaper

Koriander är släkting till persilja, dill, körvel och världens mest använda bladkrydda.

Den är en av våra äldsta kryddväxter. Redan de gamla romarna använde koriander i tron att den stimulerade matsmältningen och fungerade som lusthöjare. Även “läkekonstens fader” Hippokrates använde koriander i medicinskt syfte i antikens Grekland. Man har också hittat korianderfrukter i Tutankhamons grav.

I delar av Europa har koriandern kallats för ”anti-diabetes-växt” och i Indien används den traditionellt för sina antiinflammatoriska egenskaper. Koriander har intensivt gröna blad som ser ut lite som slätbladig persilja och körvel.

Användning

Svensk, krukodlad koriander är mjällare och mildare än den asiatiska, frilandsodlade som finns att köpa i knippen i asiatiska butiker. Fördelen med den krukodlade är att även stjälkarna kan användas i maten då de är späda med god smak. Bladen bör tillsättas först när maten är klar.

Koriander ”friskar upp” maten och blir ofta ännu godare ihop med andra smaksättare som chili och lime. Kända rätter med koriander är thailändsk tom kha-soppa, mexikansk pica de gallo och peruansk ceviche.

Färsk koriander är gräsig och skarpt aromatisk. Den har en grön, frisk och lite citrusliknande smak. De som inte tycker om koriander beskriver den som tvål-, gummi- eller fotogendoftande.

I rabatten: Man kan antingen så koriander i kryddlandet på våren, vinterså eller plantera krukodlade plantor. Koriandern fröar gärna av sig och ger nya plantor.