Under mitten av 1700-talet spreds odlingen av röda vinbär i Sverige. Bären befanns vara attraktiva och lättodlade. Internationella kontakter betydde mycket för introduktionen av nya sorter. Snart sågs buskar av Röda holländska, Röda körsbärsvinbär, Röda Versailler, Vita Versailler och Vita långklasiga i så gott som alla privatträdgårdar. De röda vinbärens popularitet minskade i slutet av 1940-talet, då husbehovsodlingen var i avtagande.
Våra odlade röda vinbär härstammar från mer än en art. En av de viktigaste arterna Ribes rubrum L. är vildväxande i Norden. Det svenska namnet antyder att vinbär tidigt använts till vinberedning, vilket också observerades av Linné under dennes skånska resa 1749. Vita vinbär är en form av de röda.