Från den gammaldags torpträdgården till moderna planteringar i offentlig miljö. Pioner platsar i de mest skiftande sammanhang. Förutom att de bjuder på fantastiska blommor och fina bladverk är de lättskötta, härdiga och långlivade.

Från den gammaldags torpträdgården till moderna planteringar i offentlig miljö. Pioner platsar i de mest skiftande sammanhang. Förutom att de bjuder på fantastiska blommor och fina bladverk är de lättskötta, härdiga och långlivade.
Pioner finns i otaliga sorter och med blomning i allt från mörkaste rött till rosa, i vitt och i nyanser av gult, lila och cerise. Doften är i många fall underbar, men en del pioner saknar doft och hos vissa är den inget att skryta med. De tidigaste pionsorterna slår ut innan midsommar och de senaste blommar till och med mitten av juli.
Pionernas stora blommor gör att de ofta behöver någon form av stöd. Ett tips från Mona Holmberg och Ulf Strindberg, som arbetat länge med perenner i offentlig miljö, är att plantera en annan växt intill som kan stötta upp eller fungera som kudde, till exempel jättedaggkåpa. I artikeln här på Växtforum om hållbar växtanvändning i offentliga planteringar är ett av deras råd att inte välja växter som behöver bindas upp, men de gör ett undantag just för pioner eftersom de i övrigt klarar sig med minimal skötsel och bidrar med så fantastiskt mycket.
På perennplantskolan Wändels Trädgård gillar de pioner och tipsar om många goda grannar för olika sammanhang: ”De mest klassiska är andra mormorsperenner som akleja, iris och löjtnantshjärta. På våren är pionens röda skott fina med låga tidigblommande perenner som ormöga och myskmadra. När pionerna blommar är de omkring 60-80 cm höga och passar då med höga perenner som riddarsporre, fingerborgsblomma och jätteprästkrage. Under sensommaren matchar stadiga perenner som rosenflockel, solhatt, höstflox och kransveronika pionens kraftiga bladverk. Och för att lämna det mest traditionella är prydnadsgräs, funkia och ormbunkar fina grannar.”