Visst är det spännande med växter från jordens alla hörn, men import av växter har tyvärr ett pris. Med plantorna följer också skadegörare som slår hårt mot vår biologiska mångfald.

Hälften av alla nya växtskadegörare vi får in i landet kommer med import av växter. Almsjuka, askskottsjuka och buxbomsjuka är bara några i raden av allvarliga skadegörare som drabbat oss på senare tid. De har kommit hit med levande växter och väl här har de slagit ut stora delar av landets bestånd inom sina respektive släkten. Med intensiv, global handel och klimatförändringar kommer främmande sjukdomar och skadedjur hit i en allt snabbare takt.

Jan Stenlid är professor vid Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi på Sveriges lantbruksuniversitet. Han är bekymrad över de konsekvenser vårt sätt att flytta växter kors och tvärs över världen får, och att en så stor del av svenska folket är omedveten om riskerna. Det vi istället behöver göra är att hjälpas åt att vända trenden. Då är den mest effektiva metoden att välja svenskodlade växter.
– Jag tror inte på att skriva folk på näsan men det är viktigt att vi funderar över de här sakerna. Almsjuka och askskottsjuka till exempel drabbar ju inte bara två släkten. Även den stora mängd arter, i många fall rödlistade, som är knutna till alm och ask drabbas, så skadegörarna slår mycket hårt mot den biologiska mångfalden, säger Jan Stenlid.

Nya risker vid förflyttning
Att vi låter växter göra långa hopp mellan olika delar av världen ser Jan som särskilt problematiskt.
– Då kommer skadegöraren i kontakt med helt andra växter än tidigare, vilket både innebär en risk för att den breddar sitt värdväxtspektrum och för att den hybridiserar med andra arter.

Jan tar svampen Phytophtora ramorum, som först upptäcktes på ek och då gick under namnet plötslig ekdöd, som exempel. Den har visat sig ha ett oerhört brett värdväxtspektrum, och angrepp på nya släkten och arter upptäcks hela tiden.
– Den har hoppat över till lärk i Storbritannien och till blåbär i Norge. Trädgårdsväxter som angrips är till exempel rododendron och olvon. Det finns också flera exempel på hybridformer av Phytophtora som uppstått när svampen flyttats runt.

 Tallvedsnematoden – nytt hot
Så här långt är det ädla lövträd som råkat mest illa ut på grund av främmande skadegörare, men nu oroar sig Jan Stenlid även för våra barrträd. Tallvedsnematoden är etablerad i Portugal och finns även i Spanien. Det finns regler i växtskyddslagstiftningen som är avsedda att skydda från införsel och spridning av allvarliga växtskadegörare, men det har visat sig att de inte räcker till med vårt nutida sätt att flytta växter.
– En annan fråga är vem som ska ta kostnaderna när sjukdomar sprider sig i naturen eller på kyrkogårdar och i grönområden. Är det slutanvändaren eller spridningsvägen? Eller ska vi betala via skattsedeln? Hur hanterar vi kostnadsrisken? Vi behöver diskutera de här frågorna och de risker vårt beteende för med sig, säger Jan Stenlid.

Källa: Växtforum

Jan Stenlid. Foto: SLU

Så länge vi håller oss till närodlade växter vet vi också vilka skadegörare vi eventuellt flyttar på och hur de fungerar i vår miljö. Här praktspirea ‘Goldmound’ på Essunga plantskola i Västergötland.