Svartkål

"Svartkålen som också kallas palmkål är sprängfylld med nyttigheter."

Svartkål är en uppskattad kål i Italien. Den är egentligen en korsning mellan grönkål och savoykål. Den kallas ibland för palmkål och båda namnen passar bra. Med sin höga stam och sina yviga, lite buckliga blad, påminner den om en palm. Färgen är inte riktigt svart men mörkt blågrön. 

Palmkål har odlats sedan 1700-talet, företrädesvis i Italien där den ingår i många rätter. Men den trivs också bra på svenska åkrar och gillar, precis som grönkålen, att bli en aning frostnupen innan skörd.

Användning: Den tillagas ofta i soppor eller lätt kokt eller ångkokt. Skär bort den ljusa mittstocken innan tillagning. Den är också god att woka med andra grönsaker eller förvälla lätt, strimla och blanda ner i en matig sallad med grönsaker och gärna någon sötsyrlig frukt.

Näring: Svartkålen är sprängfylld av näringsämnen som lutein (viktigt för ögonen), B-, K-, A- och C-vitamin. Svartkålen är också fiberrik och innehåller mineralerna magnesium, järn och kalcium.

Förvaring: Svartkål förvaras bäst i kylen, gärna vattenstänkt i en plastpåse för att behålla spänsten. Eller repa svartkål, doppa i kokande saltat vatten, kyl i kallt vatten, krama ur och stoppa i frysen.

Säsong: I Sverige skördas svartkål från september tills frosten kommer sent på hösten.

Smakkompisar: Svartkål är gott med andra grönsaker som morot, rödlök och tomat. Smaksätt gärna med vitlök, pecorino-ost, getost och citron.