Kålrabbi

"Mild kålsmak och knaprigt fruktkött gör att kålrabbin kan ätas såväl rå som tillagad"

Historia och egenskaper

Det är den uppsvällda stjälken vi äter av kålrabbin, inte roten trots att den kanske liknar en sådan. Den finns omtalad redan 100 e.Kr. och den kom till Sverige på 1700-talet redan innan potatisen och var då en basgrönsak.  

Kålrabbi växer i cirka 40-50 dagar och sköras när knölarna är 7-12 centimeter i diameter.

Kålrabbin är ljusgrön eller purpurfärgad. Det vita fruktköttet är knaprigt, saftigt och har en mild smak. En normalstor kålrabbi väger 400–500 gram, större exemplar riskerar att bli träiga och man behöver skala den ordentligt.

Svensk säsong

I Sverige skördas ekologisk kålrabbi från juni till oktober. Vissa sorter som sås och skördas sent kan lagras över vintern.

Användning

Kålrabbin är god rå, grovt riven eller strimlad och blandad med vinägrett eller med en krämigare dressing. Den passar bra i sallader med morot, äpple och gröna örter. Kokt är den god att servera med smör, citron och färska örter. Den passar också i en gräddig sås/stuvning med senap, curry eller pepparrot.  Servera den gärna till rökt kött, rökt lax eller bacon. 

Förvara den  i en påse innan du placerar den i kylens grönsakslåda för att inte torka. Det går även bra att förvara den i frysen om den tillagas eller förvälls först. Kålrabbi är ett gott alternativ till pommes, bara skiva den i önskad tjocklek, tillsätt olja och eventuell krydda innan du placerar dem i ugnen.

 

Förvaring

Förvara kålrabbi i kylen, gärna inlindad i en fuktig handduk eller i en plastpåse med lite luft i. Förvälld eller tillagad kålrabbi går bra att frysa.